![_SNA4790]()
Här kan ni läsa talman Britt Lundbergs (C) festtal. Talet hölls i går kväll under lagtingets firande av Ålands självstyrelsedag.
Kära ålänningar, kära självstyrelsedagsfirare!
Varmt välkomna till en högtidsstund där vi tillsammans skall ägna våra tankar åt den åländska självstyrelsen, glädjas åt den och hylla den.
Det ska vi göra genom att dela ut stipendier ur självstyrelsens jubileumsfond till fem forskare och vi ska få del av den fantastiska åländska kulturskatt vi har idag i med huvudfokus på det skrivna ordet. Carina Karlsson kommer att läsa ur sin hyllade bok ”Mirakelvattnet” och hennes texter kommer att fördjupas och förstärkas genom musik av Ulvens döttrar. Det är en sann lycka för oss ålänningar att vi har en sådan rik kulturskatt att ösa ur och att skatten inte sinar utan tvärt om ständigt fylls på med nya fina ädla och värdefulla verk.
Kulturen på Åland är en central del av vår självstyrelse, kulturen gör vårt samhälle intressant och utvecklande. Kulturen ger oss även genklang ute i världen och vår rika kultur har också lockat till inflyttning och fortsatt sin utveckling här på Åland. I ett samhälle där man inte låter kulturen ta plats blir armt och fattigt och där kan det inte finnas mycket att kämpa för. Kulturen ger näring åt själen, främjar kreativitet, är universell och främjar tillväxt. Kultur är livsviktigt!
I år är det 150 år sedan Ålandskungen och Ålands första talman Julius Sundblom föddes. Julius Sundbloms intresse för kultur var brett. Sång, musik, litteratur, idrott och allmogekultur var alla lika kära för honom. Även om politiken och tidningen upptog en stor del av Julius Sundbloms liv hann han också vara verksam i olika föreningar. Bland annat var han med och grundade Ålands ungdomsförbund och stöttade Martharörelsen. Han var kommodor i ÅSS, Åländska segelsällskapet.
Sundblom deltog också aktivt i organiserandet av de stora sångfesterna som arrangerades utomhus sommartid. Sången var Julius Sundbloms stora romantiska lidelse. Sällan var han så lycklig som när han på hemmaplan också kunde vara med och organisera de sång- och musikfester som arrangerades . Han var om någon religiöst övertygad om att sången föder ädla känslor. Julius Sundblom var en naturbegåvning som talare. På sångfesterna var han en självskriven festtalare. Anni Blomqvist har sagt så här:
”Det var en upplevelse att höra Julius Sundblom hålla tal på sångfesterna. Han pratade om Åland, vår svenska kultur och vårt svenska språk så att tårarna strömmade nerför mina kinder. Och jag lärde mig verkligen hur värdefullt det är att ha en hembygd, en plats i världen där man hör hemma. ”
Körsången har sedan dess en stark tradition och är också en viktig del för vår självstyrelse och vår kulturella identitet.
Julius Sundblom var hela livet varmt engagerad i utbildningsfrågor, han var själv utbildad lärare. Han drev därför på grundandet av folkskolor i landskapet liksom grundandet av Ålands folkhögskola i Finström och lantmannaskolan i Jomala. 1930 fick Ålands lyceum sin ståtliga byggnad och åtta år senare Ålands sjöfartsläroverk. 1934 grundades Ålands museum. Ungdomsföreningarna uppmuntrades i sina sång- och musikintressen. 1938 ber han de unga hålla sig borda från andra gillen där icke god ton och god sed i högsätet sitter.
Julius Sundblom var en stark politiker och han hade en förmåga att få de breda massorna av människor bakom sig. Jag tror att hans stora engagemang i samhällets olika delar och att han redan då såg värdet av kulturen gav honom den uppslutningen. Han var ju också en mycket skicklig retoriker och när man läser om honom framgår det ofta att han var mycket charmig.
Ålands första landstingskvinna Fanny Sundström har sagt så här:
”Han är när han så vill, en stor charmör. Han lirkar och smickrar och när det inte går, låter han den misshaglige på ett lämpligt sätt få erfara att det kan vara riskabelt att inte stå väl med tidningsredaktören i Mariehamn”.
Han ägnade hela sitt liv åt att Åland skulle förbli svenskt. I sitt offentliga liv - som lantdagsman (dagens riksdagsledamot), som grundare och chefredaktör för Ålandstidningen, som landstingets talman. I alla sina värv hade han Ålands svenskhet som yttersta mål.
Fanny Sundström igen, om hans sätt att förhandla och agitera
”Han brusar inte upp som Björkman, böjer sig mjukt undan i en besvärlig situation men sätter i det rätta ögonblicket in sin stöt”
Han var modig och uthållig och för sin kamp blev han fängslad och trots flera nederlag så hade han Ålands folk i det närmaste mangrant bakom sig.
Efter avgörandet i Nationernas Förbund, där beslutet om att Åland skulle till höra Finland men med självstyrelse, hade Sundblom accepterat självstyrelsen och gett sitt allt för att utveckla den. Ändå fanns det hos honom, liksom hos de flesta ålänningarna då, en övertygelse om att det allra bästa för Åland ändå vore att höra till Sverige.
Julius Sundblom var Ålands landstings talman ända till sin död. Trots att Julius Sundblom aldrig fick se sin dröm om återförening gå i uppfyllelse måste han ändå ha varit nöjd när han på ålderns höst betraktade sitt älskade örike. Åland var demokratiskt, självstyrt, svenskspråkigt och demilitariserat och vi har en rik kultur. Detta var till stor del resultatet av hans livsgärning.
Den åländska självstyrelsen som vi kanske i vår vardag tar för given, för de flesta av oss har den funnits i hela våra liv som en självklarhet. Jag hoppas den här dagen har fått oss alla att stanna upp och fundera på rikedomen med vår självstyrelse och värdet av att den får utvecklas att bli än mer dynamisk och pragmatisk. Låt oss arbeta för att självstyrelsen får synas. Att vårt samhälle är annorlunda än vår omgivning är själva grundtanken med självstyrelsen och en fin symbol för demokratin.
Jag tror att Julius Sundblom ler från sin himmel över det arbete som just nu görs för att utveckla vår självstyrelse vidare. För oss på Åland har vi två oerhört viktiga uppgifter. Den ena är att engagera ålänningarna i utvecklingen av självstyrelsen. Tala om vad den innehåller och vad den innebär för människorna så att de kan ta till sig och bli berörda. Det andra är att faktiskt fylla vår självstyrelse med ett sådant innehåll att den förblir intressant.
För att få en reform att lyckas behöver de berörda ha del av den gemensamma drömbilden – bilden som visar vart vi är på väg, varför vi vill ändra, förklara visionen. När man förstår varför och hur – och man har fått uttrycka sin tveksamhet och fått den bemött på ett bra sätt - wow då kan utvecklingen ske med kraft.
Det funderas väldigt mycket på vad människor ska sysselsättas med när de är arbetslösa. Men hur skapar vi fler jobb? Jobben skapas av företagare. Små företag som inte räknar timmar som läggs ner på jobbet varje dag utan som hela tiden jagar sysselsättning och affärer. Jobben skapas av dem, som vill och kan anställa.
För att underlätta måste vi vara på vår vakt mot regelkrångel, mota och ta bort gränshinder, ta till vara kompetenser som finns för dem som vill komma in. På Åland är vi duktiga på att kommersialisera men inte lika bra på innovationer. I Sverige är man strålande på innovationer men sämre på att kommersialisera – samarbetar vi kan det bli en fantastisk mix!
För att vi ska kunna ta tillvara innovationerna och verkligen göra verklighet och pengar av dem. För att kunna skapa resurser behöver Åland ha inte bara ansvar över att fördela sina skattepengar utan också för att skapa dem. Det ger en helt annan nerv och ett starkare incitament för att driva samhället och näringslivet framåt. Det här blir avgörande och oerhört viktigt det arbete som genomförs i Ålandskommittén under det närmaste året.
Åland behöver människor. Åland är ett av få ö-samhällen som växer. Återflyttningen och invandringen står för den positiva tillväxten av Ålands befolkning. Den åländska befolkningen internationaliseras i snabb takt. En förutsättning för fortsatt tillväxt är att många väljer Åland som bostadsort och deltar i att utföra alla de arbetsuppgifter som finns här på Åland och att de studerande som lämnat Åland återvänder för att arbeta och bilda familj här.
Utan invandring och återflyttning skulle den åländska befolkningstillväxten stagnera. Därför uppmärksammar vi särskilt alla de som under året fått åländsk hembygdrätt. Våra varmaste gratulationer och tack för att ni valt att flytta till, eller tillbaka till, Åland och deltar i vårt gemensamma samhällsbygge och tar del av alla de möjligheter som det medför.
Avslutningsvis kära vänner - vill jag vända mig mot detta vackra konstverk. Ålands hav.
Vågor och rörelse. Det är demokratins vagga. Demokratin är ständigt i rörelse. Ålandsrörelsen representerar förutom självstyrelsen hela Ålands identitet, rörelsen i havsvågorna och ljudvågorna i folkets röst. ”Danat ur havsvågors sköte”. Rör sig ständigt och vinner ny mark.
Välkomna till självstyrelsedagsfirandet!
