![2049588]()
För Hjalmar Branting var Ålandsfrågan hans livs största misslyckande.
Paradoxalt nog blev det en succé menar Olle Svenning, författaren bakom boken ”Hövdingen”.
– Numera ses modellen som ett exempel på en lyckad konfliktlösning, säger han.
När Ålands kulturstiftelse bjuder in
Olle Svenning att tala om sin bok ”Hövdingen” – biografin över
Hjalmar Branting – är det naturligt att delar av anförandet i Ålands hotell- och restaurangskola behandlar Ålandsmodellen och Sveriges forne statsministers roll i frågan.
Svenning har författat ett tjugotal böcker genom åren, varit mångårig ledarskribent i Aftonbladet och var en av ”Tages pojkar” när han arbetade i statsrådsberedningen under
Tage Erlander i mitten av 60-talet.
Malmöiten Svenning kan sin arbetarrörelse och socialdemokrati – och sin fotboll som gammal juniorspelare i Malmö FF – och redogör för hur överklassonen Hjalmar Branting blev en galjonsfigur för svensk arbetarrörelse, hans centrala roll i att driva fram allmän rösträtt utan blodspillan och likheterna med
Olof Palme.
”Stort trauma”
Hjalmar Branting var en ivrare av självbestämmanderätten för folken, och menade att Nationernas förbund – föregångaren till Förenta nationerna – skulle lyssna då en majoritet av ålänningarna ville tillhöra Sverige 1918.
– Brantings stora trauma i livet var Första världskrigets utbrott. Han bar hela tiden på skräcken att ett krig skulle bryta ut, men drömmen var att arbetarrörelsen skulle stå emot med generalstrejker och internationell solidaritet. När de stora partierna trots det ställde upp på kriget kom han att arbeta starkt för internationell rättsordning i NF, och självbestämmanderätten var central. Åland blev en viktig principfråga för Branting, säger Olle Svenning.
Men Åland blev aldrig svenskt, och Hjalmar Branting hotade att lämna NF i protest.
– Nationernas förbund skulle verka för principen om självbestämmanderätt för folken. Och så går de emot den i den första frågan som kommer upp. För Branting var det obegripligt och hans största fiasko i livet. Han fick kritik för att han schabblade i förhandlingarna, men i själva verket hade ju stormakterna bestämt att Åland skulle tillhöra Finland. Finland skulle tackas för att de hade kämpat mot bolsjevikerna, och ha ett skydd mot bolsjevismen och Ryssland.
Doldisen Branting
Ålandsmodellen tog Hjalmar Branting hårt. Men för ålänningarna var lösningen sannolikt den bästa tänkbara.
– Hade Åland blivit svenskt hade det nog inte sett ut som det gör i dag. Sverige har ingen tradition av områden med självstyre, och numera ses ju Ålandsmodellen som en perfekt lösning på en mellanstatlig konflikt, säger Olle Svenning.
Under sitt arbete med boken ”Hövdingen” har han funnit att svenskarnas kunskapesr om Hjalmar Branting är begränsade.
Inte ens inom arbetarrörelsen talas det särskilt mycket om den forne statsministern som fick Nobels fredspris 1921.
– Den svenska socialdemokratin daterar sin historiska början till 1932, då
Per-Albin Hansson blev statsminister och folkhemmet började konstrueras. Fram till 1976 pekade allting uppåt, och det är den historien man gärna berättar. Tiden dessförinnan med 20-talets regeringskriser, arbetslöshet på 30 procent och partisprängning talar man inte om. Den heroiske Branting nämns, men inte mycket av vad han gjorde. Jag tror att det handlar om att man vill berätta sin framgångssaga. En framgångssaga utan fläckar.
